Göra filmer
Idag ska jag ta det lugnt och bara tipsa om en skiva istället för en hel artist. Det blir väl lite mer greppbart då antar jag. Jag tänkte också skriva om varje låt för sig, något jag vet att många inte gillar men något jag själv tycker är trevligt att skriva. Det handlar om en skiva som alla borde höra, även om vissa säkert inte hade gillat den. Om man är cynisk är låttexterna väldigt smöriga/töntiga, men man kan också göra som jag och skita i allt vad coolhet heter, slänga av sig sin machokavaj och röras av texterna istället.
Den helt röda motsvarigheten till Beatles vita och Metallicas svarta är alltså Making Movies av Dire Straits. Ett ganska intressant band, gitarrist/sångare Mark Knopfler har skrivit varenda sekund av alla deras låtar med undantag av tre stycken, bland annat det ca 20 sekunder långa introt till Tunnel of Love, som är från någon film eller något. I två andra av bandets låtar har han fått hjälp av andra bandmedlemmar. Anledningen till varför jag tycker Making Movies är lite speciell i diskografin (även om det inte nödvändigtvis är bandets bästa skiva) är användandet av piano som är riktigt, riktigt snyggt.
1. Tunnel of Love brukar jag säga är min favoritlåt med bandet, och eftersom Dire Straits hade passat in på en top 10 lista över de bästa banden någonsin är det alltså en väldigt bra låt. Sjukt episk, det skiftar mellan hårda och lugna partier, allting är rörande som sjutton och outrot är magiskt - gitarrsolot beskrivs till och med i min favoritbok Liftarens Guide Till Galaxen:
"Mark Knopfler has an extraordinary ability to make a Schecter Custom Stratocaster hoot and sing like angels on a Saturday night, exhausted from being good all week and needing a stiff beer."
2. Nästa låt har den oerhört klyshiga titeln Romeo And Juliet, och det skulle jag nog säga är skivans näst bästa låt. Även här en ganska smörig text om ett uttjatat ämne, men fullständigt magiska gitarrslingor, och även skivans mysigaste låt.
3. Följer gör Skateaway som man skulle kunna kalla skivans svagaste punkt - jag får inte ut så mycket av verserna. Man skulle även kunna klaga på att låten är lite för lång. Däremot är refrängen riktigt stark, och en av raderna i den har gett namn åt skivan.
4. Expresso Love innehåller något som skulle kunna vara skivans bästa parti, introt är vansinnigt snyggt och pianot är så smakfullt så jag får rysningar varje gång jag lyssnar på låten. Annars påminner låten ganska mycket om Romeo And Juliet, fast i något högre tempo. Knopfler var antagligen väldigt nöjd med refrängen eftersom den upprepas sådär 73 gånger, men det gör absolut ingenting efter som den är väldigt bra.
5. Ingen skiva utan en ballad! Hand in Hand är den absolut lugnaste låten på skivan, även den med en underbart snygg refräng. Finns inte så mycket att säga som inte redan har sagts om de andra låtarna, men det känns som en typiskt låt som är den som "bäst går hem hos brudarna". Det är väldigt mycket "klockan är fyra, festen är slut och nu måste jag städa och fan, den snygga tjejen som jag hade det ganska trevligt med ikväll försvann visst med någon störig påfågel".
6. Istället för att runda av med ännu en lugn låt som Dire Straits gjort förrut, så avslutas det sex låtar korta albumet med Solid Rock, skivans rivigaste och hårdaste låt - även en av bandets rivigaste låtar totalt sett. Den är hälften så lång som Skateaway, och det smakfulla pianoduttandet har här bytts ut mot lite hårda bluespiano. Tempot dras aldrig ner och låten slutar med ett gitarrsolo medans den fadas ut.
Nu har jag skrivit så mycket att jag tappat inspirationen, men som sagt - Dire Straits skulle ligga med på en lista över de 10-12 bästa banden någonsin, och Making Movies på en lista över de 100 bästa skivorna (sjukt svårt det där med att välja). Med tanke på hur många skivor jag hört borde det vara en anledning för alla er som läser detta att kolla in den NU!
/snyggjesper
Den helt röda motsvarigheten till Beatles vita och Metallicas svarta är alltså Making Movies av Dire Straits. Ett ganska intressant band, gitarrist/sångare Mark Knopfler har skrivit varenda sekund av alla deras låtar med undantag av tre stycken, bland annat det ca 20 sekunder långa introt till Tunnel of Love, som är från någon film eller något. I två andra av bandets låtar har han fått hjälp av andra bandmedlemmar. Anledningen till varför jag tycker Making Movies är lite speciell i diskografin (även om det inte nödvändigtvis är bandets bästa skiva) är användandet av piano som är riktigt, riktigt snyggt.
1. Tunnel of Love brukar jag säga är min favoritlåt med bandet, och eftersom Dire Straits hade passat in på en top 10 lista över de bästa banden någonsin är det alltså en väldigt bra låt. Sjukt episk, det skiftar mellan hårda och lugna partier, allting är rörande som sjutton och outrot är magiskt - gitarrsolot beskrivs till och med i min favoritbok Liftarens Guide Till Galaxen:
"Mark Knopfler has an extraordinary ability to make a Schecter Custom Stratocaster hoot and sing like angels on a Saturday night, exhausted from being good all week and needing a stiff beer."
2. Nästa låt har den oerhört klyshiga titeln Romeo And Juliet, och det skulle jag nog säga är skivans näst bästa låt. Även här en ganska smörig text om ett uttjatat ämne, men fullständigt magiska gitarrslingor, och även skivans mysigaste låt.
3. Följer gör Skateaway som man skulle kunna kalla skivans svagaste punkt - jag får inte ut så mycket av verserna. Man skulle även kunna klaga på att låten är lite för lång. Däremot är refrängen riktigt stark, och en av raderna i den har gett namn åt skivan.
4. Expresso Love innehåller något som skulle kunna vara skivans bästa parti, introt är vansinnigt snyggt och pianot är så smakfullt så jag får rysningar varje gång jag lyssnar på låten. Annars påminner låten ganska mycket om Romeo And Juliet, fast i något högre tempo. Knopfler var antagligen väldigt nöjd med refrängen eftersom den upprepas sådär 73 gånger, men det gör absolut ingenting efter som den är väldigt bra.
5. Ingen skiva utan en ballad! Hand in Hand är den absolut lugnaste låten på skivan, även den med en underbart snygg refräng. Finns inte så mycket att säga som inte redan har sagts om de andra låtarna, men det känns som en typiskt låt som är den som "bäst går hem hos brudarna". Det är väldigt mycket "klockan är fyra, festen är slut och nu måste jag städa och fan, den snygga tjejen som jag hade det ganska trevligt med ikväll försvann visst med någon störig påfågel".
6. Istället för att runda av med ännu en lugn låt som Dire Straits gjort förrut, så avslutas det sex låtar korta albumet med Solid Rock, skivans rivigaste och hårdaste låt - även en av bandets rivigaste låtar totalt sett. Den är hälften så lång som Skateaway, och det smakfulla pianoduttandet har här bytts ut mot lite hårda bluespiano. Tempot dras aldrig ner och låten slutar med ett gitarrsolo medans den fadas ut.
Nu har jag skrivit så mycket att jag tappat inspirationen, men som sagt - Dire Straits skulle ligga med på en lista över de 10-12 bästa banden någonsin, och Making Movies på en lista över de 100 bästa skivorna (sjukt svårt det där med att välja). Med tanke på hur många skivor jag hört borde det vara en anledning för alla er som läser detta att kolla in den NU!
/snyggjesper
Kommentarer
Postat av: Eva
Spelar du den för mig någon gång? Jag märker att jag behöver lite utbildning i DS.
Postat av: Erik
Dude. Det är sju låtar. Den avslutas med "Les Boys". Men jag tror inte jag skickade den till dig när jag skickade hela skivan för jag tyckte du kunde vara utan den. Men du ska få den av mig.
Trackback
